Orsaa

Innan jag börjar skriva om min rubrik kanske jag skall säga att jag hade tänkt att börja blogga lite, det var ett tag sedan nu och känner att jag kanske måste uttrycka mig någonstans. Men iaf så kan ni nog förhoppningsvis fortsätta läsa här :)


Jag gillar ju att citera texter från låtar för vissa ord får en speciell sorts betydelse i ett sammanhang. Alltså en vardaglig sak kan bli fint i sammanhang. Texten löd såhär "Your my sun, I'm your mone, you are all I'm living for". Texten kanske låter väldigt simpel och klassisk men jag tycker den beskriver så mycket av mitt liv just nu.

Sedan till min erkänning, för jag vet att jag gör fel, fel som man inte vill göra. Fel som kanske är så små att de inte ens märks men ändå kan de förstöra så mycket. Och så klart försöker jag minska dessa fel, men ibland vet man inte hur. Ibland måste man ha hjälp, jag behöver ha hjälp. Jag vill minska mina fel. Jag vill inte förstöra. Hjälp mig.

I början av sommaren träffa jag min solstråle, hon som sken upp mig så jag kunde le hela dagarna. Man kan beskriva detta hur långt som helst men jag vill gärna fatta mig kort. För jag tror inte ni orkar läsa så mycket.
Ett förhållande bygger på trygghet och tillit, som jag får erkänn att jag ibland kan ha svårt med, det går under kategorin "mina fel". Trygghet är något jag alltid vill ge, desamma med tillit. Ibland kanske jag inte ger ut så mycket av det som jag vill, jag kanske ger ut för mycket, eller kanske för lite?...
Ibland kan jag bli överbeskyddnade, dsv brist på tillit, det kan bero på vissa faktorer men ändå borde jag kunna hantera det.

Jag kan säga förlåt hundra gånger men ändå räcker det inte, jag är verkligen ledsen, något som inte går över på några dagar. Vad jag har gjort har satt sig i mina spår, för det jag gjorde är inte mig, så olikt mig.
Istället för att säga förlåt vill jag visa att jag kan bättra mig, visa att jag kan, visa att jag vill.

Varje dag pratar man, oftast ganska ofta också, ändå när det kommer till kritan är det så svårt att få fram ord. Jag vill verkligen få fram dem orden, de viktiga orden som betyder något. Ibland vill man höra de viktiga orden tillbaka.
Ofta beskrivet som "de magiska ordet", något man nog måste lista ut själv vad man har att ge ut.

Många personer uppfattar mig nog fel, jag vet inte varför, men jag antar att det är negativt. Men du är min längsta jag någonsin haft, du är den enda som har accepterat mig för den jag är, för den jag verkligen är. Jag hoppas att du verligen förstår att detta inte är någon grej, någon fattig grej som jag tidigare gått på. Utan detta är verklighet, min verkliga känsla, den känslan av rädsla att förlora det bästa man någonsin haft, det bästa jag nu har.

Nu har jag skrivit nog för inatt, det är nog lika bra tror jag, för längre orkar man inte läsa. Men jag skall göra det jag gillar att göra, citera en låt innan jag går. Den är till dig.
"Keep smiling, keep shining, because you can always count on me".